Zinkensdamm gungade när Winnerbäck till slut tog scenen, under regn o skur.

Med svarta plastsäckar som regnskydd stod vi där i timmar o väntade på honom. Kl 21 kom han. Ingen var sur , ingen var förbannad . alla stod där o tog emot regnet och var glad o lyssnade lite si o så på de förband som var där för underhållning i de tre timmarna efter konsertens anmälda tid. Han tog scenen kl 21 och spellade i en takt upp till 23.00.

19 tusen människor hade något alldeles speciell gemensam:

Lars Winnerbäck och hans starka röst och varma musik.

En kväll att minnas.

Tack Lars!!!

Var kommer du ifrån ?

Hur länge har du varit i Sverige ? ( ibland formuleras lite annorlunda )

Trivs du bra här ?

Detta följer med att vara i minoritet .

Idag tänkte jag , tänk om en Svensk träffar tio invandrare per dag , varje dag  måndag till söndag   , året om.

Då kommer han inte att ställa de frågorna i rad efter ett par veckor , eller ?

‘If homosexuality is a disease, let’s all call in queer to work: "Hello. Can’t work today, still queer.’"

****

Suzanne Vega

‘To me, a feminist belongs in the same category as a humanist or an advocate for human rights. I don’t see why someone who’s a feminist should be thought of differently.

****

Gloria Steinem

‘If you say, I’m for equal pay, that’s a reform. But if you say. I’m a feminist, that’s a transformation of society.’

Varför då ? Va har hon gjort för att förtjäna så många blommor? Hon har väl bara gjort sitt jobb, eller hur?

Men nu har jag tänkt om. Hon förtjänar alla blommor som bara det. Hon var den enda av  alla 4 allierade partier som sa NEJ. En enda som vägrar o vara en lydig får.

Det är nåt stort.

Nu blir hon mobbad, utfryst, och jag kan tänka mig att snart kommer hon o lämna partiet som inte kan acceptera henne och hennes beslut som individ. Men hon står ändå på sig. Det ska visst hyllas.

Jag trodde att det är bara i Iran som party har en sån funktion, att individen försvinner i partiets kretsar, att det är bara partiets beslut som räknas.
Bland iranier som är med i ett party har jag t o m sett att de äkta par som har många privata problem är eniga när det gäller alla partiets beslut.

Så är det i Sverige också. Det syns tydligt.

*****

Moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson har skickad ett brev till alla anställda:

Till medarbetare i moderaterna

Pär Henriksson 

De senaste dagarna har vi haft en intensiv debatt ang frågan om signalspaning och FRA. Inte minst har diskussionen förts på bloggar och i sociala medier som t ex Facebook.

Våra ledamöter och andra företrädare har varit och är fortfarande under stort tryck. Det är då särskilt viktigt att vi som medarbetare i moderaterna känner ett ansvar.

Som tjänstemän i moderaterna ska vi därför inte delta i upprop, signa upp på Facebook-grupper eller på andra sätt aktivit opinionsbilda i en fråga där det finns ett tydligt beslut i riksdagsgruppen om en enhetlig partilinje.

Jag ber alla respektera detta.

mvh

link

Och alla medarbetare i Moderaterna svarade på brevet:
Bääääää . Bääääää

Bilden är tagen på en internt mötte hos Moderaterna .

Fotografen ville gärna vara anonym.

Han har många bra citat , som t ex han sa om politik :

if u have selfish ignorant citizen u gonna get selfish ignorant leaders
garbage in , garbage out.

se den här :

i dont vote

här är det några mer :

Feminist Blowjobb 

prolife is against women

religion is bullshit

Hon verkar förvånad: frivillig?

Jag skrattar: nej, under pistolhot, visst gick jag frivillig, vad tror du?

-         tja, bara konstig att någon väljer att gå så lång.

….

Men härlig var det , att gå runt Brunnsviken i en härlig lördag ( gick 12 kilometer i  2 timmar, 6km/timme J ) och sedan Qarnavalen , med kth studenternas påhittade grejer.

Sedan tänkte jag ett tag på min väninnas kommentar. Bland iranska kvinnor är det inte så populär att röra på sig, kanske ligger det i den syn som vi fick från skolan gentemot sport och allt. Sport har aldrig räknats som en seriös lektion i skolan. Att kunna simma var något som familjen skulle ordna själv om de tyckte att det var viktigt. Vilket min familj tyckte det och vi fick lära oss simma som barn. Men när jag kom till Sverige fick jag veta att det är inget självklarhet att alla iranier – särskild kvinnor – ska kunna simma.

När jag tänker på min mor och alla kvinnor i släkten och de bekanta, jag ser mest runda o mulliga kvinnor, onödig fetma som egentligen skulle inte finnas där om de hade lite mer aktiv och kroppslig liv.

Efter revolutionen, de åren som jag bodde i Iran med min dotter, sökte jag en  sport klubb  för mig o min dotter , och jag hittade en , bordtennis  för mig själv och gymnastik för henne. Inomhus självklart, kvinnor skulle inte kunna vissa sig utomhus utan slöja men bättre än ingenting. Att vara utan kroppsliga aktiviteter var helt otänkbar för mig. Det hjälpte mig alltid att tänka klarare, jag helt enkelt kunde inte klara mig utan.  Hade ingen passion till bordtennis, men att kunna ha en klubb där vi kunde sporta och vara i fred var viktig.

Jag uppskattar verkligen alla sådana fina aktiviteter som ordnas i Sverige, vårruset, tjejmilen, mataton osv. Förutom allt friskvård och hälsosamma njutningar , ger det en känsla av gemensamhet som är underbart.

Så nästa gång är det blodomloppet (firman betalar) och tjejgåing och …

Så stod det på tidningen metro , sidan 7 , 15 april.

Och underrubriken stod att under flera år misshandlade kvinnan sin sambo, ibland använde hon dammvippa och flugsmällare. Den 59- åriga kvinnan åtalades 14/4 vid lunds tingsrätt.

Det stod däremot inte va hon fick för straff.

Detta har jag läst för ganska länge sedan. Men fick mig att ta o klippa ut artikeln. Jag tänkte på alla kvinnor som anmäler sina män, sina sambor, sina pojkväner för grova misshandel och aldrig kommer till åtal. En örfil lite då o då och smäll med dammvippa eller flugsmällare kommer inte ens de i frågan. De vet att det aldrig kommer längre upp än bara förhöret.

Och varför är det så?

Jag menar inte alls att det är ok att kvinnor ska slå män. Jag menar inte alls att kvinnors våld mot män ska försummas och inte pratas om. Det jag menar är varför väcker inte det lika mycket uppmärksamhet när det är en kvinna som blir misshandlad. Varför smällar med dammvippa kommer inte upp i domstolen när det är en man som slår?

Kanske statistiken spelar en del roll i det.  Föra året slog 622 kvinnor sina män, medan 4737 kvinnor anmälde sina män för misshandel. Denna statistik enligt brottsofferjouren.

Är det mängden det bror på? Finns så mycket grova misshandlade kvinnor som ingen bryr sig om en kvinna blir misshandlad med dammvippa? Medan när det inte finns så många män som blir misshandlad, kan man prata om sådant på domstolar också?

Detta är ingen bagatell. Våld är fel. Men enligt lagen ska vi vara lika.

Fast rätt ofta ser jag att vi bor på en animalfarm a la Orvel , där alla människor är lika , men vissa är mer lika än andra.

Ingen har kommit undan nyheterna omkring Amstetten, den lilla staden i Österrike. 73 åriga pappan som håll sin nu 42 åriga dotter fånge i 24 år, och förgrep sig på henne så att hon födde hans barn, sju gånger.

Ofattbart att ett sådan mänsklig katastrof kan hända mitt i en liten stad (där alla vet vem den andra gör ). Men ingen märkte en liten tonårig som växer upp i en källare och föder barn inte bara en eller 2 gånger, utan hela 7gånger.

Ingen märker hennes existens. Ingen hör henne skrika när hon föder sina barn. Ingen lägger sig i.

Övergreppen började när hon var 11 år, och hon blev fånge i sin fars hus när hon var 18 år. Under alla dessa år har hon gått i samhället och mått dålig, och ingen märkte något.

Polischefen Polzer säger att fritzl fru hade ingen aning om Elisabeth och barnens existens och deras gömställe. Det har jag väldigt svårt att tro. Hon födde tre barn i samma hus som frun bodde i , hon måste ha skrikit . 7 barn föddes där, en dog, de måste ha blivit sjuka, de måste ha gråtit när mamman var o tvättade deras kläder, de måste ha gnällt , kanske tjatat på mamma att hon ska leka med de, de måste ha gråtit under natten. Och ville att mamma skulle vakna och ta hand om dem. De barn visste väl inte att de är fångar och får inte säga ett ord. De var ju barn for god sake. Hur kunde hon inte höra allt det här? Hur kunde hon stå ut med det?

Hur kan detta ske? Hur kan människor i ett civiliserat land inte bry sig så mycket om ett barn o låta allt detta hända henne och alla hennes barn?

Att pappan var sjuk är självklart, men hur var det med mamman ? Grannarna? Människor? Hur kan detta ske? Hur är det möjligt?

 link , DN

Och vem annars kan hjälpa till  en kvinna och 6 barn som är skadad för livet , om inte Natascha Kampusch som har själv varit där.

Igår vid 19 tiden på eftermiddag (istället för kl 18 som var annonserad) började  stödgalan för studenter och politiska fångar i Iran på ABF Stockholm och pågick i 2,5 timmar istället för 3.5 timmar som var tänkt, och bara detta påverkar både kvalitet och kvantitet av galan.
Många iranska artister och poeter var på scen och många iranier var på plats för att visa sin sympati och stöd för politiska fångar och studentrörelsen i landet.
Min dotter följde också med. Hon är själv student här i Sverige och för henne var ett bra tillfälle för att vara med och stödja studenternas kamp för demoktati  i Iran . 
Men programmet var inte ens anpassad till henne och hennes generation som behärskar inte persiska.
Det sades inte ett enda ord på svenska i hela programmet, ingen ambition för att ha icke persisktalande folk i salen ,ingen ambition för att locka någon annan än persisktalande till galan ,  inte ens ungdomar kände sig välkomna och utan hjälp med översättning fick de inte hänga med hela programmet.
Initiativ tagandet till galan var en av  Irans största lyrikskrivare och dramatiker , Iraj Janati Atayi. Honom har jag lärt mig känna  i ungdomen och nynnade alla  hans sånger , när jag var ensam, när jag var glad , när jag var ledsen ,   på väg till och från skolan.  Det var alltid något som passade bra . då kunde vi barn och ungdomar  nästan allt han skrev utantill. I gymnasiet brukade lärarna som hade humor säga att de skulle gärna ge våra läxor till Iraj för att göra sånger av de så vi kan de utantill.
Och det kan vi fortfarande. Det märktes i salen när han läste upp lyriken. Alla började nynna med.
När jag presenterade min dotter för honom, förklarade jag för henne att nästan alla persiska sånger som du har hört har vi honom att tacka för.
Medhjälpare i Stockholm var bla. Bahram Rahmani, en hederlig man som trotts våra olika åsikter om nästan allt , har jag stor respekt för .
Så jag frågesätter inte välvilligheten hos verken Iraj , Bahram , eller alla andra som kämpade frivilliga och utan något tanke på ersättning i månader för att stödgalan ska bli av.
Däremot  riktar  jag kritiken mot tankesätten och stillen som  vi har haft  i årtal. Att i så många år har vi informerat oss själva om något som vi redan vet , på persiska.  Som om vi är ensamma i världen , som om ingen annan är intresserad av att veta vad som händer i Iran. Och kanske till slut blev det så. Att ingen är intresserad längre.
En stödgala är ett modernt sätt att  samla sympatisörer till en rörelse , att informera folk som annars kanske inte hänger med utvecklingen i någon sammanhang. Och visst är det ett bra och aktiv sätt i den moderna världen för att få stöd. Men stödgalan för iranska studenter och politiska fångar i Iran , brydde sig inte om internationell stöd , det räckte för initiativtagarna att få stöd från Iranier som redan är med och stödjer alla opposition rörelser i Iran. De hade inte ens tänkt på den yngre generationen av iranier i Sverige, de som är födda här  eller kom hit som barn. De som inte behärskar persiska .Stödgalan var igen en intern gnäll från iranier , till iranier. Och tyvärr , det duger inte längre.

Ps: Ni kan titta på några av sånger som har Iraj Jenati Attayi som lyrikskrivare på youtube. Det är  självklart på persiska , men vackert att höra ändå.
Några sånger :
Yavare  hamishe momen : den troende älskade ( detta nynnade för min älskade  dotter som barn)
Siahpousha : de svartklädda , detta sång har till o med engelsk text .
Begoo Na :Säg nej.